Kollade på Diagnos okänd, tycker det är rätt spännande - beror på vad det handlar om dock. Hon har gått runt med ovisshet i 6 år och fick nu sin fasta diagnos. Så skönt för henne!

Jag är inne på mitt fjärde eller femte år nu men som sagt, nästnästa vecka kanske jag får ett svar på vad som är felet på mig. Jag gillar inte att prata om min sjukdom dels för att jag mår dåligt över det men också att det känns som att det inte är någon som förstår en eller tror på en och den känslan är så jävla jobbig. Skall jag berätta för någon så låter det som att jag hittar på, det låter falskt eller för att jag ska tycka synd om mig själv, iaf i mina öron. Men så är det inte. "Nackdelen" med min sjukdom är att man ser det inte på mig därför kanske det är svårare att förstå.

Jag går runt med illamående och yrsel konstant. För det mästa så vill jag inte tänka på det men ibland blir det perioder då jag inte orkar och stannar hemma och tar mina tabletter jag kan ta då och då. Av dessa tabletter somnar jag pga att de är såpass starka - då ligger jag bara hemma. Å andra sidan är det inte bra att ligga för mycket heller då jag känner av de mer.

Min balans är nedsatt med 80% på vänster sida då det pendlar mellan, säg 19-20% vilket orsakar yrsel. Så att jag har en balans som en 80-åring på vänster sida. Vilket är jobbigt då jag lätt tappar balansen, speciellt på smala ytor, om jag dricker alkohol och blir full blir jag snabbare yr med tanke på att jag är det redan innan, ibland är det jobbigt att läsa osv. Man märker också ibland när jag går då jag tex håller mamma i armen och hon märker och känner att jag inte går rakt.
En annan jobbig grej (som jag känner av väldigt starkt just nu) är att jag har en växtvärks liknande känsla i ben och armar och såklart då, speciellt i vänster ben.

Att från början vara helt frisk till att bli sjuk, jag vet inte, det är jobbigt i vissa stunder. Eller ja hela tiden men du orkar inte visa det. Såhär mycket har jag inte skrivit om min sjukdom i bloggen någonsin men jag bara kände för att skriva av mig en del iaf.. Finns så mycker mer jag vill skriva men orkar inte.
Det är med DNA-testet har med att göra att jag ska jämföra mitt nervsystem (som är nedsatt och jobbar långsamt) med mammas då hon har en nervsjukdom och våra nervsystem liknar varandras.

Jag tänker inte skriva mer om min sjukdom nu på ett tag, fick ett ryck och ville skriva av mig lite. Efter mitt besök på Sahlgrenska så kanske jag skriver om min diagnos - om jag nu får en.
Nu ska jag snart försöka att sova och se om min förbaskade värk kanske försvinner till imorn.

Sov gott,
Emma M Zoëga.