Mina känslor är totalt blandade idag, jag är glad, ledsen, arg, besviken ja allt. Träffade en kompis igår, ehm det skulle inte bli jätte länge tänkte jag med tanke på att jag är sjuk men tiden gick och jag missade sista vagnen hem. Vi pratade om mycket.. Jobb, kärlek, sport, minnen osv.

Morgonen började väl kanske inte jätte bra, småtjaffsade med min pojkvän så jag började gråta. Sen går jag upp för att göra frukost, och då är mamma typ "konstig" eller mer, kort mot mig.. Så jag sätter mig i sängen med frukosten och sätter på tvn och ser slutet av dokumentären "Hayley: Äldre än sin mormor". Då kom självklart tårarna igen:

"Sexåriga Hayley har den ovanliga sjukdomen progeria, som innebär att kroppen åldras åtta gånger snabbare än hos friska människor. Progeria är en aggressiv sjukdom och de som drabbas lever i ungefär 13 år. Hayley har inget hår på sitt huvud och kommer inom de näramste åren att få rynkig hy och tandproblem. Det enda som inte påverkas av sjukdomen är hjärnan"


Jag blir så frustrerad på att man inte har hittat något bot mot denna sjukdomen eller alla andra sjukdomar. Vad är det som händer med forskningen? Snabba på! Och vad har vi att klaga på? Ingenting egentligen.. vi klagar på utseende, bröst, smink, den ena har längre ögonfransar än den andre, hon är smal, hon är tjock. Lägg av! Vi har ju det bra , vi måste sluta klaga på oss själva. Självförtroendet ska fram! Jag menar, de som är sjuka, ska de klaga på samma sätt som vi? Det är inte riktigt så..

http://www.youtube.com/watch?v=G7qEivYkgZM
En utav världens bästa låtar. Lyssna och njut!

Take care,
Emma M Zoëga.